Sommarlov
Sommarlov. 20 år.
Ledig.
Överlevt första året på teknisk fysik utan resttentor.
Börjar få vett och sans tillbaks igen.
Det tar sig.
Puss
Ledig.
Överlevt första året på teknisk fysik utan resttentor.
Börjar få vett och sans tillbaks igen.
Det tar sig.
Puss
Rapport från slutet av våren
Sista veckorna som tonåring. Känns ganska speciellt. Det är kanske dags att ta tag i livet nu, vad vet jag. Har fortfarande ingen studieteknik värd namnet, tränar på tok för lite, ingen ordning i största allmänhet.
Har en sån där självkänslodipp igen. Har inte riktigt insikt i vad jag är bra på. Det skulle väl vara att få folk på bra humör. Det kommer man väl en bit på, men hur långt? Det är väl synd att klaga egentligen, det är ju bara jag själv som inte tar ansvar. Lätt fixat om man tänker efter.
Sen var det ju det här med känslor. Det gör fortfarande ont när jag ser henne. Kroppen fylls av den oerhörda hjärtliga glädjen när jag får se min älskling, vilken sedan sugs ur magen som luften ur ett trasigt rymdskepp. Kvar blir den oerhörda tomhet och ångest som är olycklig kärlek.
Borde plugga fysik nu. Tentan är på måndag, och muntan är på torsdag. Men jag känner mig på tok för nostalgisk för det. Längtar tillbaka till tiden när det inte var några tvivel, inga konstigheter. Bara ömsesidig kärlek...
"The greatest thing you will ever learn is just to love and be loved in return"
"Bättre ha älskat och förlorat än aldrig älskat"
"Det som inte dödar dig, härdar dig"
"Efter regn kommer solsken"
"Du förtjänar inte det här"
"Du är så söt"
"Det går över, snart hittar du någon annan" (Tänk om jag inte vill det då?)
"Jag har inte tid med pojkvän just nu"
"Det är så mycket press från alla håll just nu"
"Jag vet inte"
"Jag vet inte"
"Jag vet inte"
jag vet inte. Det värsta du kan höra som pojkvän. Varför är det så svårt att prata med sin pojkvän? Varför måste man stöta bort honom bara för att man inte känner samma sak längre? Jag orkade inte, jag tog beslutet och gjorde slut. Grät hela måndagen i ångest, vad i helvete hade jag gjort? Det blev mitt fel, mitt beslut.
Då kunde du utan ångest och dåligt samvete gå vidare och skaffa ny pojkvän på direkten. Det var ju faktiskt jag som hade gjort slut, eller hur?
Varför? Varför kunde du inte bara pratat med mig?
Har en sån där självkänslodipp igen. Har inte riktigt insikt i vad jag är bra på. Det skulle väl vara att få folk på bra humör. Det kommer man väl en bit på, men hur långt? Det är väl synd att klaga egentligen, det är ju bara jag själv som inte tar ansvar. Lätt fixat om man tänker efter.
Sen var det ju det här med känslor. Det gör fortfarande ont när jag ser henne. Kroppen fylls av den oerhörda hjärtliga glädjen när jag får se min älskling, vilken sedan sugs ur magen som luften ur ett trasigt rymdskepp. Kvar blir den oerhörda tomhet och ångest som är olycklig kärlek.
Borde plugga fysik nu. Tentan är på måndag, och muntan är på torsdag. Men jag känner mig på tok för nostalgisk för det. Längtar tillbaka till tiden när det inte var några tvivel, inga konstigheter. Bara ömsesidig kärlek...
"The greatest thing you will ever learn is just to love and be loved in return"
"Bättre ha älskat och förlorat än aldrig älskat"
"Det som inte dödar dig, härdar dig"
"Efter regn kommer solsken"
"Du förtjänar inte det här"
"Du är så söt"
"Det går över, snart hittar du någon annan" (Tänk om jag inte vill det då?)
"Jag har inte tid med pojkvän just nu"
"Det är så mycket press från alla håll just nu"
"Jag vet inte"
"Jag vet inte"
"Jag vet inte"
jag vet inte. Det värsta du kan höra som pojkvän. Varför är det så svårt att prata med sin pojkvän? Varför måste man stöta bort honom bara för att man inte känner samma sak längre? Jag orkade inte, jag tog beslutet och gjorde slut. Grät hela måndagen i ångest, vad i helvete hade jag gjort? Det blev mitt fel, mitt beslut.
Då kunde du utan ångest och dåligt samvete gå vidare och skaffa ny pojkvän på direkten. Det var ju faktiskt jag som hade gjort slut, eller hur?
Varför? Varför kunde du inte bara pratat med mig?
Det går inte över...
Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig efter ett tag att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och jag somnade aldrig den natten, jag drömde om allt
som vi kunnat göra
att jag var den som ville ge dig värme när allting var kallt,
o att få dig beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra din tanke
men då låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten
Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag vet att nu brinner ett hjärta för henne någon annan stans
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt
Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...
Fritt efter Lars Winnerbäck - Kom änglar
Smärta har många ansikten
You heard me.
Det finns dessutom många sätt att tillfoga någon smärta.
Synd att man inte är sadist, måste vara en enkel och tacksam sysselsätting.
Jag är lite bitter, låt mig vara det så går det över.
Nu får vi se vart livet vänder.
Puss
Det finns dessutom många sätt att tillfoga någon smärta.
Synd att man inte är sadist, måste vara en enkel och tacksam sysselsätting.
Jag är lite bitter, låt mig vara det så går det över.
Nu får vi se vart livet vänder.
Puss
Confused
Here i go again. Letar upp den gamla bloggen när hjärnan börjar spinna i fel cirklar igen.
Bara nyfiken på om någon överhuvudtaget kollar här längre, aja, bryr mig väl inte direkt.
Teknisk fysik äger stenhårt, det är inget snack om saken. Jag trivs och det ämnar jag fortsätta göra.
Snart är det nytt år, jag har höga förhoppningar, främst på mig själv.
Min flickvän är jättesöt. Snart firar vi 10 månader.
10 månader...
Länge... om man tänker på det...
...men hur länge är det egentligen?
...Vad kan man, förvänta sig?
Jag tycker inte om att inte förstå.
Bara nyfiken på om någon överhuvudtaget kollar här längre, aja, bryr mig väl inte direkt.
Teknisk fysik äger stenhårt, det är inget snack om saken. Jag trivs och det ämnar jag fortsätta göra.
Snart är det nytt år, jag har höga förhoppningar, främst på mig själv.
Min flickvän är jättesöt. Snart firar vi 10 månader.
10 månader...
Länge... om man tänker på det...
...men hur länge är det egentligen?
...Vad kan man, förvänta sig?
Jag tycker inte om att inte förstå.
Rebirth
Kanske dags att återinföra någonstans att skriva.
För er som inte vet har jag och min älskling varit tilsammans i snart ett halvår, och det har aldrig känts bättre. Teknisk fysik börjar om mindre än en vecka. Sommarlovet har varit långt.
Rätt sjysst läge med andra ord.
Martin alias Lasse, El Kongo, Cornholio, Urbaino, eller vad som helst egentligen, signing off
För er som inte vet har jag och min älskling varit tilsammans i snart ett halvår, och det har aldrig känts bättre. Teknisk fysik börjar om mindre än en vecka. Sommarlovet har varit långt.
Rätt sjysst läge med andra ord.
Martin alias Lasse, El Kongo, Cornholio, Urbaino, eller vad som helst egentligen, signing off
Kärlek
Jag är kär igen.
För första gången på två år är jag kär igen.
Jag är kär på allvar.
Ingen kan ta det ifrån mig.
Jag är lycklig.
Ord räcker inte till
...
Gå upp, gå till jobbet, jobba jobba, äta lunch...
Är trött. Har slutat bry mig om min lovesickness och myssjuka. Lider fortfarande, men har börjat avfärda det med allt större framgång.
Blivit dissad två ggr i rad nu. Försöker intala mig "their loss", går ganska bra. Börjar i allmänhet känna mig ganska omotiverad till det mesta, som resten av den här terminen. Den temporära uppsvingen har lagt sig.
Det känns som att det är fruktansvärt mycket som snurrar nu, med skolan, jobbet och allting. Fattar inte att jag orkar. Det gör jag väl inte, egentligen.
Måste börja festa mer, men känner att jag inte orkar. Hinner knappt sova, så jag förstår inte hur jag ska orka. Råd har jag iaf... men vad hjälper det?
Känner att det här jullovet kommer vara en investering för vårterminen, den kommer förhoppningsvis vara ganska soft, lediga fredagar.
Att vilja mycket, men inte ha motivation, vill man det verkligen då...?
Puss...
Blivit dissad två ggr i rad nu. Försöker intala mig "their loss", går ganska bra. Börjar i allmänhet känna mig ganska omotiverad till det mesta, som resten av den här terminen. Den temporära uppsvingen har lagt sig.
Det känns som att det är fruktansvärt mycket som snurrar nu, med skolan, jobbet och allting. Fattar inte att jag orkar. Det gör jag väl inte, egentligen.
Måste börja festa mer, men känner att jag inte orkar. Hinner knappt sova, så jag förstår inte hur jag ska orka. Råd har jag iaf... men vad hjälper det?
Känner att det här jullovet kommer vara en investering för vårterminen, den kommer förhoppningsvis vara ganska soft, lediga fredagar.
Att vilja mycket, men inte ha motivation, vill man det verkligen då...?
Puss...
Ledsen
Hade sett fram emot den här filmkvällen flera veckor.
Klart att man inte kan rå för att folk mår dåligt.
Det hade varit jätteroligt om det blev av.
Puss... I guess...
Klart att man inte kan rå för att folk mår dåligt.
Det hade varit jätteroligt om det blev av.
Puss... I guess...
Lasse Bikkhu
Hur kommer det sig att musik kan få en människa att totalt glömma bort precis allting? Allt som existerar blir plötsligt en själv och musiken man lyssnar på när man hör vackra toner...
Buddhister talar om att meditera för att leva i nuet. Jag säger: sätt på en bra låt, tänd nåt värmeljus och bara njut. Närmare nirvana kommer du inte i vardagen.
Jag känner att jag behöver stämpla ut snart. Bara ta en stund för mig själv, göra absolut ingenting. Tända nåt ljus, sätta på en låt, fundera över livet. Kanske borde åka iväg någonstans. Sätta mig på en klippa vid vattnet...
Problemet med detta är att det är inte riktigt praktiskt genomförbart utan en stor känsla av ångest för att man inte gör det man borde. Men varför "bör" man göra det egentligen?
Har blivit ganska tagen av det här med buddhism. Livet är fan dukkha. Människornas livstörst leder bara till elände. Jag håller med om att det gäller att sätta sig över den, men kanske inte via den åttafaldiga vägen. Det gäller bara att inse att livet är begränsat och att ibland är det strävan i sig som ger lycka, inte målet.
Men en människa som strävar utan att märka framgång blir galen.
Jag har svårt att tro på övernaturliga saker. Jag är väldigt "materialistisk" på det sättet. Skulle kunna kalla mig ateist, men jag är inte tillräckligt påläst för att oficiellt kalla mig det än.
Men jag tror att om man bara inser att livet är dukkha så känns det inte lika farligt längre. Man förväntar sig elände på nåt sätt. Otroligt pessimistiskt, jag vet, men samtidigt ger det utrymme för en helt annan sorts optimism. Ganska paradoxalt, eller hur?
Om man vet att elände finns överallt och alltid är med dig, då finns det ju inget som kan göra dig besviken. Då är det lättare att acceptera nederlag och glatt se vidare mot nästa horisont. Det som har skett har skett.
Kanske ska skapa en egen religion och kalla den för filosofi. Men sanskritorden är coola, jag ska börja titulera mig Bikkhu.
Puss
Buddhister talar om att meditera för att leva i nuet. Jag säger: sätt på en bra låt, tänd nåt värmeljus och bara njut. Närmare nirvana kommer du inte i vardagen.
Jag känner att jag behöver stämpla ut snart. Bara ta en stund för mig själv, göra absolut ingenting. Tända nåt ljus, sätta på en låt, fundera över livet. Kanske borde åka iväg någonstans. Sätta mig på en klippa vid vattnet...
Problemet med detta är att det är inte riktigt praktiskt genomförbart utan en stor känsla av ångest för att man inte gör det man borde. Men varför "bör" man göra det egentligen?
Har blivit ganska tagen av det här med buddhism. Livet är fan dukkha. Människornas livstörst leder bara till elände. Jag håller med om att det gäller att sätta sig över den, men kanske inte via den åttafaldiga vägen. Det gäller bara att inse att livet är begränsat och att ibland är det strävan i sig som ger lycka, inte målet.
Men en människa som strävar utan att märka framgång blir galen.
Jag har svårt att tro på övernaturliga saker. Jag är väldigt "materialistisk" på det sättet. Skulle kunna kalla mig ateist, men jag är inte tillräckligt påläst för att oficiellt kalla mig det än.
Men jag tror att om man bara inser att livet är dukkha så känns det inte lika farligt längre. Man förväntar sig elände på nåt sätt. Otroligt pessimistiskt, jag vet, men samtidigt ger det utrymme för en helt annan sorts optimism. Ganska paradoxalt, eller hur?
Om man vet att elände finns överallt och alltid är med dig, då finns det ju inget som kan göra dig besviken. Då är det lättare att acceptera nederlag och glatt se vidare mot nästa horisont. Det som har skett har skett.
Kanske ska skapa en egen religion och kalla den för filosofi. Men sanskritorden är coola, jag ska börja titulera mig Bikkhu.
Puss
Intressant helg
Lördag
04:50 Väckarklocka
06:00 Stämpla in
13:00 Stämpla ut
14:15 Klubbmästerskapet börjar
15:00 Jag vinner klubbmästerskapet med Peter!
17:30 Börjar hjälpa till med förberedelser inför klubbfesten
19:00 Festen börjar
Söndag
00:00 Jag åker hem
09:00 Väckarklockan ljuder
10:15 Stämpla in
22:15 Stämpla ut
23:00 Sova
Måndag
Summa: Två näsblod, ett helt ok biologiprov, och en kass provgradering
Reflekterar över detta en annan dag, orkar inte nu...
Puss
04:50 Väckarklocka
06:00 Stämpla in
13:00 Stämpla ut
14:15 Klubbmästerskapet börjar
15:00 Jag vinner klubbmästerskapet med Peter!
17:30 Börjar hjälpa till med förberedelser inför klubbfesten
19:00 Festen börjar
Söndag
00:00 Jag åker hem
09:00 Väckarklockan ljuder
10:15 Stämpla in
22:15 Stämpla ut
23:00 Sova
Måndag
Summa: Två näsblod, ett helt ok biologiprov, och en kass provgradering
Reflekterar över detta en annan dag, orkar inte nu...
Puss
Spännande vecka
Tisdag - Workshop, Möte inför gymnasiemässan
Onsdag - Elevrådsstyrelsemöte, Jobbmöte, EN bok klar
Torsdag - Massa tom tid, PLUGG
Fredag - Ev Matteprov, ev gymnasiemässa
Lördag - Jobb, Klubbmästerskap, Klubbfest
Söndag - Jobb
Måndag - Biologiprov
Tisdag - Workshop
Onsdag - Franskabok, PROJEKTET KLART
Spännande vecka framöver.
Puss
Onsdag - Elevrådsstyrelsemöte, Jobbmöte, EN bok klar
Torsdag - Massa tom tid, PLUGG
Fredag - Ev Matteprov, ev gymnasiemässa
Lördag - Jobb, Klubbmästerskap, Klubbfest
Söndag - Jobb
Måndag - Biologiprov
Tisdag - Workshop
Onsdag - Franskabok, PROJEKTET KLART
Spännande vecka framöver.
Puss
Got it!
Bergman my MAN! :D
Jag tror vi har det. Dags för field-testing!
Puss
Jag tror vi har det. Dags för field-testing!
Puss
Aftonpoesi à la Lasse
Jag blir så less.
Orkar inte bry mig.
Vill bry mig.
Kan inte göra annat än tänka på det.
Saknar det.
Hatar det.
Har makt över det.
Har ingen som helst kontroll.
Vänner.
Får lätt vänner.
Men sen då?
När man vill något mer?
Men man är redan vänner?
Vågar inte göra något, innan man blivit vänner?
Det är väl när man nyss träffats man ska satsa, om man vill få till något, eller hur?
Sen är det ju för sent.
Är det inte så?
Varför är jag oförmögen till det då?
Massa andra grejer klarar jag av, men inte det här.
Kalla det rättvist.
Det är det väl på nåt plan.
Men det är väl inte så mycket begärt?
Vad är mitt problem?
Varför kan jag inte bara "randomly ragga upp någon"?
Eller kan jag det, bara att jag inte ser signalerna och tar då inte nästa steg?
Ni som står brevid mig genom livet, ser ni?
Är det bara jag som är blind?
Eller finns det inget att se...?
Hjälp mig.
Eller,
Varför då.
Allt löser ju sig, sägs det.
Leta inte, det är då de kommer.
Verkar ologiskt.
Världen är inte logisk.
Livet är inte rationellt.
Alls.
Livet går inte att förutse eller förklara med en formel.
Det vore för enkelt.
Puss...
Puss...
Puss...
Mys...
Orkar inte bry mig.
Vill bry mig.
Kan inte göra annat än tänka på det.
Saknar det.
Hatar det.
Har makt över det.
Har ingen som helst kontroll.
Vänner.
Får lätt vänner.
Men sen då?
När man vill något mer?
Men man är redan vänner?
Vågar inte göra något, innan man blivit vänner?
Det är väl när man nyss träffats man ska satsa, om man vill få till något, eller hur?
Sen är det ju för sent.
Är det inte så?
Varför är jag oförmögen till det då?
Massa andra grejer klarar jag av, men inte det här.
Kalla det rättvist.
Det är det väl på nåt plan.
Men det är väl inte så mycket begärt?
Vad är mitt problem?
Varför kan jag inte bara "randomly ragga upp någon"?
Eller kan jag det, bara att jag inte ser signalerna och tar då inte nästa steg?
Ni som står brevid mig genom livet, ser ni?
Är det bara jag som är blind?
Eller finns det inget att se...?
Hjälp mig.
Eller,
Varför då.
Allt löser ju sig, sägs det.
Leta inte, det är då de kommer.
Verkar ologiskt.
Världen är inte logisk.
Livet är inte rationellt.
Alls.
Livet går inte att förutse eller förklara med en formel.
Det vore för enkelt.
Puss...
Puss...
Puss...
Mys...
