Veritas vincit

Jag har det! Tjejer är knark!

Det är svårt att få tag på bra, men vill du bara ha en kick så är det ganska enkelt. Man får världens lyckorus när man är med dem. Man blir beroende DIREKT. Så fort man blir dumpad så får man världens svåraste abstinens. Tar flera månader i rehabilitering innan man är människa igen.

Känner ni igen mönstret?

Ska knarka järnet nu ;)

För övrigt är körkort underbart! Avstånd finns inte längre =)

Nu har jag haft körkort i fem dar, har fanimej kört bil konstant =P

Det är vansinnigt roligt! Alla jag har brummat runt med håller med.

Det var nice igår, the grabs ute och brummar i stan och sen i centrum. Det var sommarlov det.

Jag är ledsen, men jag har faktiskt inte så mycket mer att rapportera just nu. Ligger lågt på den känslomässiga fronten...

Jobba två veckor nu. Pengar!

Puss

Jag har inget riktigt grepp om mitt liv. Jag vet inte varför, men jag är inne i en sån där känslolös fas igen.

Jag vill ta mitt körkort, samtidigt så bryr jag mig inte. Jag ska jobba nu, men känner ingen power inför det heller. Jag känner mig fruktansvärt omotiverad till precis allting. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv...

Jag antar att jag kommer struttla på som vanligt. Låta livet gå sin lilla gång. Men det känns som att jag måste stänga av datorn och excersera lite feng-shui, eller vafan det nu heter. Kontentan är att jag ska eliminera mina "måsten", saker som jag tagit på mig och/eller borde göra.

Det verkar som om en person är intresserad av mig. Det känns läskigt. Jag är inte redo...

I lördags skulle vi ha firat ett år. Kändes väldigt tomt just då. Hade förvisso mina konfirmander att tänka på, men under mina lediga stunder var det ganska jobbigt... Jag försöker att inte tänka på dig, men det är inte så lätt alltid. Ibland går det jättebra, ibland inte.

Känslor är överskattade för mig just nu. Jag behöver mysa. Jag behöver befria mitt sinne. Det känns som ett tjockt lager av damm ligger runt min hjärna och hindrar mig från att tänka klart. Jag får liksom inte lika kraftiga intryck längre. Det mesta som träffar mig möter likgiltighet, och det skrämmer mig.

Egentligen vet jag inte varför jag gnäller så mycket som jag gör. Jag har verkligen ingenting att klaga på. Jag är nyss fyllda 18, har snart körkort, 20,0 i snitt, gott om pengar sparade till sommaren, hur många vänner som helst... Och så måste jag fokusera på det negativa. Typiskt mig...

Puss

PS. Läser du fortfarande?

Nu är det inte mycket kvar.

Jag börjar få kontroll över min emotionella situation. Det börjar falla på plats igen. Det är varken överflöd eller underskott. Balansen är på väg åter.

Första träningen med orange bälte idag. Kändes bra. Körde fett med brottning, Jana är inte så stark som hon gärna utger sig för att vara =P Vi körde typ hela passet. Reouligt.

Ska försöka få återbudstider nu igen. Tog en paus över helgen, fylla och sömnbrist hör inte ihop med bilkörning. Tycker att det är dags för mig att klara det där snart.

Jag behöver träffa nya människor, ladda mitt självförtroende. Det har inte legat på topp direkt på senaste tiden. Det är riktigt svårt att motivera sig själv att sluta tänka och att sluta ha höga förhoppningar, men jag känner att jag måste. Samtidigt så kan jag inte pressa mig till det, då kommer det aldrig fungera. Jag ska försöka att bara slappna av.

Sex är överskattat. Jag behöver inte det nu. Jag behöver bara mys. Känna närhet. Att bli kysst av nån jag tycker om vore som att se solen gå upp efter ett år av mörker. Kyssar, är otroligt underskattade.

Tack alla som finns och tycker om mig.

Puss

Förlåt för att jag inte har 100% koll på mina känslor! Förlåt för att jag gör misstag! Förlåt för att jag gjorde det enda som kändes rätt och gjorde slut så fort jag visste att det inte skulle funka! Förlåt för att jag lättar på mina tankar i MIN blogg där jag skriver ner mina spontana tankar utan att korrigera varenda liten formulering som MÖJLIGTVIS skulle kunna misstolkas! Förlåt för att jag inte varit tillräckligt ärlig och uppriktig för att du inte ska behöva känna dig utnyttjad. Jag menar, jag gör ju inte alls mitt bästa och värnar inte alls om alla mina vänners tillit.

Det är trevligt att du säger vad du tycker, och det menar jag, men det känns ändå alltid bra att vad man än gör så finns det alltid lite bajs att kasta. Jag ber om ursäkt för att jag inte är den perfekta människa vissa verkar tro, och dessutom så vet jag att den härliga emotionella kris som uppstått nu det här senaste halvåret är ju egentligen jäääättelätt att handskas med, så jag förstår inte varför jag överhuvud taget envisas med att gnälla. Jag vet att det gick för fort fram, jag har tagit all skit som möjligtvis skulle kunna sprutat ifrån det där slutgörandet, men jag hade uppskattat om all ondska kommit på en gång. Den här tårta-på-tårta-grejen med att bli avvisad ganska kapitalt och sen blivit anklagad för utnyttjande, det är inte riktigt behagligt. Men å andra sidan om målet var att på något sätt "hämnas" eller markera att du inte tycker att jag förtjänar att må bättre, då lyckades du vääldigt bra. Jag hade inte mått bra ändå, men nu mår jag ännu sämre.

Känn dig stolt!

Om du (eller någon annan för den delen) på något sätt skulle ta illa upp av denna blogg så kan ni antingen påpeka det ibland kommentarerna eller helt enkelt sluta läsa den. Och om någon annan tycker att jag varit för hård i just detta inlägg, säg gärna till.


För övrigt var slutskivan jättetrevlig och jag vill tacka de flesta för en jättetrevlig fredag!