Idébrist
Jag börjar tappa blogginspiration... Detta trots att jag är lite smådeppig. Det brukar vara då jag skriver som bäst.
Jag får väl helt enkelt skriva lite om vad som hänt eller nåt.
Denna helg har varit en jobbhelg. Upp 04:50 på lördagen, hade svårt att sova på natten där. Som tur var prickade jag ingen djupsömn när jag vaknade, så jag kände mig relativt utsövd. Smackade igång bake-offen på personlig rekordtid och börjar få koll på var prylarna ligger. Janne snackade lite med mig och tyckte det var dags för mig att lära mig kassan. Tog av min "nyanställd-pin" också, litet "moment" där ^^
Söndagen var chill. Underskott av mjukt bröd --> mindre jobb för mig. Najs med två röda dagar på raken, bra pröjs. Kan inte bärja mig till nästa löning!
Saknar ett riktigt mastigt förhållande. Sånt som håller i flera år och som bara funkar! Ett förhållande där man gör mer än bara sitter hemma hos varandra och myser jämt jämt jämt. Inget fel på mys, men man tröttnar efter ett tag. Har alltid saknats en drivkraft att göra något annat. Fett störande...
Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...?
Hon är så tvetydig. Vet inte vad jag ska göra. Fett pratglad på msn. Tyst & kortfattad i skolan. Hänger med på bowling/poker men inte en liten fika. I don't get? Är det värt att utforska mera? Halva mig pallar inte, andra halvan är otroligt nyfiken. Känner liksom ingen speciell dragning, å andra sidan känner jag ju henne knappt alls...
Varför har det blivit sån stor fokus på henne helt plötsligt?
Hela jag är fett skum.
Nu när det börjar bli kallt och dant så har jag börjat få fett med ryck att gå på promenader! Speciellt när det är stjärnklart och månen lyser. Mörkret och kylan kallar på mig (höhö kallar). Ganska weird. Ska ta mig tid med min i-pod och ta en promenad nån kväll. Ska se vad det ger.
Är jag konstig, jag verkar vara lite egen? Är det negativt, uppfattar det själv som något positivt. Jag är ju jag liksom...
Puss
Jag får väl helt enkelt skriva lite om vad som hänt eller nåt.
Denna helg har varit en jobbhelg. Upp 04:50 på lördagen, hade svårt att sova på natten där. Som tur var prickade jag ingen djupsömn när jag vaknade, så jag kände mig relativt utsövd. Smackade igång bake-offen på personlig rekordtid och börjar få koll på var prylarna ligger. Janne snackade lite med mig och tyckte det var dags för mig att lära mig kassan. Tog av min "nyanställd-pin" också, litet "moment" där ^^
Söndagen var chill. Underskott av mjukt bröd --> mindre jobb för mig. Najs med två röda dagar på raken, bra pröjs. Kan inte bärja mig till nästa löning!
Saknar ett riktigt mastigt förhållande. Sånt som håller i flera år och som bara funkar! Ett förhållande där man gör mer än bara sitter hemma hos varandra och myser jämt jämt jämt. Inget fel på mys, men man tröttnar efter ett tag. Har alltid saknats en drivkraft att göra något annat. Fett störande...
Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...? Leta...? Inte leta...?
Hon är så tvetydig. Vet inte vad jag ska göra. Fett pratglad på msn. Tyst & kortfattad i skolan. Hänger med på bowling/poker men inte en liten fika. I don't get? Är det värt att utforska mera? Halva mig pallar inte, andra halvan är otroligt nyfiken. Känner liksom ingen speciell dragning, å andra sidan känner jag ju henne knappt alls...
Varför har det blivit sån stor fokus på henne helt plötsligt?
Hela jag är fett skum.
Nu när det börjar bli kallt och dant så har jag börjat få fett med ryck att gå på promenader! Speciellt när det är stjärnklart och månen lyser. Mörkret och kylan kallar på mig (höhö kallar). Ganska weird. Ska ta mig tid med min i-pod och ta en promenad nån kväll. Ska se vad det ger.
Är jag konstig, jag verkar vara lite egen? Är det negativt, uppfattar det själv som något positivt. Jag är ju jag liksom...
Puss
Kommentarer
Trackback
