Veritas vincit

Jag har inte bloggat på länge. Har inte behövt.

Just hemkommen från London. Intressant stad, verkligen en metropol. Fruktansvärt mycket liv och rörelse, och dyrt. Men det är roligt med vaktbyten, engelska skrikna kommandon låter kul =D

För er som helt har missat det är jag inte singel längre. Jag har inlett ett härligt förhållande med min Jana. Det oficiella datumet är 2007-07-02.

Imorgon är det dags att se Dropkick Murphys. Hoppas att jag kommer in. Det är ju 20'årsgräns, så vi får hoppas på det bästa.

Puss

Det har inte blivit så mycket bloggande på sista tiden. Kan vara ett tecken på att jag har det mesta under kontroll.

Nya relationer är alltid intressanta. Speciellt eftersom man uppfattar dem olika beroende på vad man har fått för erfarenheter sen sist...

Nu har jag jobbat klart. Känns riktigt bra. Det jobbiga är att jag måste vänta en hel månad på mina pengar... Skulle behöva ha dem just nu...

Det känns som att inte har en rättvis uppfattning av situationen. Jag har tappat min magkänsla, eller så är det bara för att jag är trött. Jag gnäller alltid när jag är trött, så det känns som att jag gnäller hela tiden, eftersom jag typ jämt är trött. Jag måste fan ta tag i det här snart.

Vi ska ses på måndag <3

Puss

Jag har det! Tjejer är knark!

Det är svårt att få tag på bra, men vill du bara ha en kick så är det ganska enkelt. Man får världens lyckorus när man är med dem. Man blir beroende DIREKT. Så fort man blir dumpad så får man världens svåraste abstinens. Tar flera månader i rehabilitering innan man är människa igen.

Känner ni igen mönstret?

Ska knarka järnet nu ;)

För övrigt är körkort underbart! Avstånd finns inte längre =)

Nu har jag haft körkort i fem dar, har fanimej kört bil konstant =P

Det är vansinnigt roligt! Alla jag har brummat runt med håller med.

Det var nice igår, the grabs ute och brummar i stan och sen i centrum. Det var sommarlov det.

Jag är ledsen, men jag har faktiskt inte så mycket mer att rapportera just nu. Ligger lågt på den känslomässiga fronten...

Jobba två veckor nu. Pengar!

Puss

Jag har inget riktigt grepp om mitt liv. Jag vet inte varför, men jag är inne i en sån där känslolös fas igen.

Jag vill ta mitt körkort, samtidigt så bryr jag mig inte. Jag ska jobba nu, men känner ingen power inför det heller. Jag känner mig fruktansvärt omotiverad till precis allting. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv...

Jag antar att jag kommer struttla på som vanligt. Låta livet gå sin lilla gång. Men det känns som att jag måste stänga av datorn och excersera lite feng-shui, eller vafan det nu heter. Kontentan är att jag ska eliminera mina "måsten", saker som jag tagit på mig och/eller borde göra.

Det verkar som om en person är intresserad av mig. Det känns läskigt. Jag är inte redo...

I lördags skulle vi ha firat ett år. Kändes väldigt tomt just då. Hade förvisso mina konfirmander att tänka på, men under mina lediga stunder var det ganska jobbigt... Jag försöker att inte tänka på dig, men det är inte så lätt alltid. Ibland går det jättebra, ibland inte.

Känslor är överskattade för mig just nu. Jag behöver mysa. Jag behöver befria mitt sinne. Det känns som ett tjockt lager av damm ligger runt min hjärna och hindrar mig från att tänka klart. Jag får liksom inte lika kraftiga intryck längre. Det mesta som träffar mig möter likgiltighet, och det skrämmer mig.

Egentligen vet jag inte varför jag gnäller så mycket som jag gör. Jag har verkligen ingenting att klaga på. Jag är nyss fyllda 18, har snart körkort, 20,0 i snitt, gott om pengar sparade till sommaren, hur många vänner som helst... Och så måste jag fokusera på det negativa. Typiskt mig...

Puss

PS. Läser du fortfarande?

Nu är det inte mycket kvar.

Jag börjar få kontroll över min emotionella situation. Det börjar falla på plats igen. Det är varken överflöd eller underskott. Balansen är på väg åter.

Första träningen med orange bälte idag. Kändes bra. Körde fett med brottning, Jana är inte så stark som hon gärna utger sig för att vara =P Vi körde typ hela passet. Reouligt.

Ska försöka få återbudstider nu igen. Tog en paus över helgen, fylla och sömnbrist hör inte ihop med bilkörning. Tycker att det är dags för mig att klara det där snart.

Jag behöver träffa nya människor, ladda mitt självförtroende. Det har inte legat på topp direkt på senaste tiden. Det är riktigt svårt att motivera sig själv att sluta tänka och att sluta ha höga förhoppningar, men jag känner att jag måste. Samtidigt så kan jag inte pressa mig till det, då kommer det aldrig fungera. Jag ska försöka att bara slappna av.

Sex är överskattat. Jag behöver inte det nu. Jag behöver bara mys. Känna närhet. Att bli kysst av nån jag tycker om vore som att se solen gå upp efter ett år av mörker. Kyssar, är otroligt underskattade.

Tack alla som finns och tycker om mig.

Puss

Förlåt för att jag inte har 100% koll på mina känslor! Förlåt för att jag gör misstag! Förlåt för att jag gjorde det enda som kändes rätt och gjorde slut så fort jag visste att det inte skulle funka! Förlåt för att jag lättar på mina tankar i MIN blogg där jag skriver ner mina spontana tankar utan att korrigera varenda liten formulering som MÖJLIGTVIS skulle kunna misstolkas! Förlåt för att jag inte varit tillräckligt ärlig och uppriktig för att du inte ska behöva känna dig utnyttjad. Jag menar, jag gör ju inte alls mitt bästa och värnar inte alls om alla mina vänners tillit.

Det är trevligt att du säger vad du tycker, och det menar jag, men det känns ändå alltid bra att vad man än gör så finns det alltid lite bajs att kasta. Jag ber om ursäkt för att jag inte är den perfekta människa vissa verkar tro, och dessutom så vet jag att den härliga emotionella kris som uppstått nu det här senaste halvåret är ju egentligen jäääättelätt att handskas med, så jag förstår inte varför jag överhuvud taget envisas med att gnälla. Jag vet att det gick för fort fram, jag har tagit all skit som möjligtvis skulle kunna sprutat ifrån det där slutgörandet, men jag hade uppskattat om all ondska kommit på en gång. Den här tårta-på-tårta-grejen med att bli avvisad ganska kapitalt och sen blivit anklagad för utnyttjande, det är inte riktigt behagligt. Men å andra sidan om målet var att på något sätt "hämnas" eller markera att du inte tycker att jag förtjänar att må bättre, då lyckades du vääldigt bra. Jag hade inte mått bra ändå, men nu mår jag ännu sämre.

Känn dig stolt!

Om du (eller någon annan för den delen) på något sätt skulle ta illa upp av denna blogg så kan ni antingen påpeka det ibland kommentarerna eller helt enkelt sluta läsa den. Och om någon annan tycker att jag varit för hård i just detta inlägg, säg gärna till.


För övrigt var slutskivan jättetrevlig och jag vill tacka de flesta för en jättetrevlig fredag!

Nu är man myndig. Känns bra.

För det första vill jag tacka ALLA för en helt fantastisk helg! Krog, öppet hus och avslutning! Hur roligt och trevligt som helst! Tusen tack! Jag kunde nog inte ha önskat mig ett bättre födelsedagsfirande!

Det känns inte så vansinnigt märkvärdigt som man skulle kunna tro. Det som är skönast dock är att nu är körkortet påväg på riktigt. Pluggar teori nu, slutspurt. Snart är det dags att skriva! Nervös...

Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att vara med dig. Speciellt när man är full. Speciellt när man ser sugmärken. Speciellt när det ringer folk du inte vill prata med "just nu". Jag vet att det är naturligt, och att jag inte ska ta det så hårt, men det är fan inte lätt. Det känns som att jag inte dög. Som att jag inte var värd dig. Som att någon där ute är bättre än jag, och att du uppskattar hans kärlek mer. Det blir som en förolämpning mot mitt hjärta. Jag vet att jag inte borde ta det så, men det svider fortfarande av blotta tanken att du är med andra. Sluta läs min blogg om du nu gör det. Jag behöver få ur mig allt det här, men du behöver inte läsa. Då framstår jag bara som gnällig och jobbig.

Det känns verkligen som att jag inte kommer komma över det här helt förns jag träffar nån annan. Men just nu känns det så hopplöst. Jag är vansinnigt lovesick, men hela incidenten med flickvän i början av året har dragit ner mitt självförtroende vad gäller förhållanden. Jag saknar förälskelseruset. Men jag har fått för mycket smärta av dig för att kunna släppa taget känns det som.

Jag tror att jag behöver mysa lite. Men samtidigt så vet jag att det inte kommer att hjälpa, eftersom det är känslorna jag vill åt. Men mys är aldrig fel...

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Preliminärplanen är att börja festa järnet nu när man har åldern inne och allt. Fixa körkortet. Träffa mer folk, nytt folk. Jag vet bara inte var jag ska få tag på dem...

Förlåt att första inlägget efter födelsedagen blev så neggo, jag har verkligen haft det underbart och jag tackar högre makter att jag har så underbara människor omkring mig!

Puss

När jag vaknar kommer jag att ha fullt ansvar för hela mig.

När jag vaknar kommer jag vara juridiskt myndig.

Man får väl tacka för dessa 18 år som "barn", bekymmerslös. Dags att öppna ögonen för nästa steg i livet, livet som ung vuxen. Må lyckan vara med mig som den har varit än så länge...

God natt, fysikprov imorgon.

Puss

Det allra mest underbara jag varit med om i mitt liv, som jag kan komma på nu på rak arm, är garanterat förra sommaren. När jag hade min underbara flickvän. Så tyvärr, det blev kärlek =P

Det är obeskrivligt, men alla som varit förälskade vet. Allt rationellt tänkande ryker ut igenom fönstret. Allt bara är i perfekt harmoni. Samtidigt har jag aldrig mått så dåligt som den sommaren. medeltidsveckan ett bra exempel. Jag vet inte om det bara var jag som oroade mig för mycket, men jag var livrädd för vad som kunde hända.

Men jag vill inte riktigt tänka tillbaka på den tiden i detalj. Jag vill bara minnas den i helhet, glädjas åt allt underbart vi delade, och försöka gå vidare. Jag börjar ju faktiskt en ny era i mitt liv om två dagar.

Men andra underbara händelser är ju julafton när man var liten. Saknar den känslan med, påminner lite om när man är kär faktiskt.

Jag tror inte att jag just nu kan minnas någon direkt händelse när jag mått som bäst. Jag ser bara alla mina vänner framför mig och känner en värme inombords för allt gott vi delat. Inte minst du Danik. Visst går vi våra egna vägar med jämna mellanrum, men vi hittar alltid tillbaka till varandra utan några stora svårigheter. You're the man!


Imorgon är min sista dag som omyndig. Jag känner faktiskt lite ångest. Nu kommer lastbilen farande fullastad med rättigheter och skyldigheter. Nu går det inte att surfa längre. Nu är det en tung vandring i snön som väntar. Men det ska bli skönt att få gå ut. Äntligen. Jag har längtat.

Teoriprov snart. Måtte jag inte misslyckas! Jag är nervös inför körkortet... Jag har typ eldprovet på körskolan imorn. Ska köra till globen utan att stanna bilen en enda gång, undantag vid stopplikt. Får se hur det går...

Hade en diskussion med min tränare idag. Vi diskuterade huruvida man borde få skriva teorin innan man fyllt 18 eller inte. Jag är inte mycket för politiska diskussioner egentligen, men det är bara för att jag inte är insatt. Nu var jag det. Det var riktigt skoj=P Jag tror ingen av oss vann, men vi hade roligt!

Har i snitt 10 unika besökare per dag här. Det är jättekul att se. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig. Att ni tar till er, och att ni bryr er. It's what keeps me going.

Puss

Birkenau är vansinnigt stort. Ni kan inte föreställa er...

Så nu var man hemma ifrån Polen. Kommer fatta mig kort eftersom jag är inne på 7½ timme kvar tills jag ska upp och fixa mig inför orienteringsdag. Fy faen. Betyg kan få en att genomlida de mest hemska saker.

Snart fyller jag myndig. Känns lite läskigt nu när det verkligen närmar sig. Fick ett brev från min bank idag. De sa att de förmåner jag haft via mina päron helt sonika upphör när jag fyllt år. De hade inte riktigt koll, de skrev att jag redan fyllt... But still. Däremot ville dom bjuda på lite kort och grejer, och det säger man ju inte nej till!

Jag känner mig stressad. Jag vet inte varför. Jag tror att jag har för mycket halvfärdiga saker igen, och att jag bara landar framför datan istället för att fixa dem! Men imorgon ska jag ta krafttag och plugga! Kanske t.o.m städa rummet. Lär sluta brutalt tidigt om jag ska tävla.

Det känns som om folk verkligen har saknat mig. Det känns jätteskönt. Firade hemkomsten med en lucky me, med nudlar så klart. De frågar inte om jag vill ha ris eller nudlar längre. Bara om jag vill ha nudlar. Asbra.

Mitt liv känns snett som vanligt. Fast på ett bättre sätt en vanligt. Jag menar, jag fyller snart år! :)

För att återgå till en gammal idé. Ni kära trogna regelbundna läsare får gärna skicka in lite idéer på vad jag ska skriva om. Vore kul att veta vad ni vill veta =)

Puss

Mina känslor är som en burk. Det kan ligga olika saker däri. Ibland är det saker som bubblar och rinner över i härlighet. Ibland är det en klick bajs i botten. Ibland är den halvfylld med vatten som skvalpar runt. Ibland är locket på...

När hon gjorde slut var locket på. Stängde in allt. Hade inga känslor för nånting i åtta månader. Sen öppnade jag på locket. Det fanns kvar. Det skvalpade på i burken så att säga, det hade jäst. Fick mitt nej. Som en spark på burken och en hel del rann ut. Succesivt fyllde jag på med mer och mer, men att träffa dig leder ibland till att man knuffar till burken lite för hårt. Som igår. Snyggt bortsminkat sugmärke *inte*. Det var nog "ingenting". Men, jag har ingen anledning att bry mig. Det där är över nu. Jag bryr mig på tok för mycket för mitt eget bästa...

Jag har haft svårt att tolka min burk på senaste tiden. Men som det ser ut nu så är det som om det saknas nåt. Det är som att det inte rinner som det ska... Det är trögflytande. Jag vet vad det är som fattas egentligen, och det är inte sex. Det är kärlek.

Ovillkorlig, besvarad kärlek.

Sex är faktiskt underskattat. Jag vet, jag har haft en väldigt liberal syn på det, och det har jag väl fortfarande. Men det hjälper faktiskt lite i såna här situationer. Att få känna närhet och att någon bryr sig och tycker om mig. Det får en att inse att man kanske inte behöver ha någon flickvän hela tiden.

Jag saknar när burken rinner över. Eufori. Sånt man kände när man var liten. Typ julafton. Det brukar jag känna på somrarna. Hoppas det kommer i sommar igen.

Imorgon bär det av till polen. Ska bli vansinnigt intressant att besöka auschwitz och birkenau. Det känns som att man får för stor distans när man bara läser om det i historieböckerna. Jag hoppas bara att det inte blir en altför tung upplevelse. Eller, det gör jag nog faktiskt... Om jag ska vara helt ärlig hoppas jag på att jag kommer få gråta ut utav bara helvete. Jag känner att jag behöver det, men att jag inte har någon egentlig anledning.

Åtta dagar kvar till myndig. Ser verkligen fram emot det, samtidigt som det känns lite creepy. Barndomens ansvarsfrihet kommer inte existera längre. Med nya rättigheter kommer nya skyldigheter. Men det är ingen vits med att vela och grubbla. Jag kommer fylla 18 om en vecka vare sig jag vill eller inte. Hoppas att jag klarar mitt körkort...

She haunts my soul... I want to be released from this tornment... What shall i do?

Börjar dra ihop sig helt plötsligt. Snart fyller man faktiskt 18. Då ska teorin vara klar. Då ska allt vara fixat. Då ska man vara beredd att dra iväg på massa skojs. Skolgrejerna drar ihop sig också... Min uppskattning av läget är att jag fortfarande klarar 20,0. Får se hur det går i trean...

Livet är konstigt. Jag känner nån sné blandning mellan myssjuka och lovesickness. Myssjukan är brutalt mycket lättare att bota... Men jag känner att det ska inte behövas. Nånstans i mitt sinne så känns det som att jag är bättre än så. Jag ska inte behöva ha en kk. Och det gör jag ju inte heller, uppenbarligen...

Det blir som ett slags vakuum. Hon tackade ödmjukast nej, och jag kämpar fortfarande för att försöka anpassa mig (känns konstigt att skriva hon efter att ha skrivit du så många gånger...). Jag är en relationsmänniska. Jag behöver någon att älska, och bry mig om totalt. Måste bara återgå till läget när jag delar ut min kärlek till alla omkring mig, så som det brukar vara, men det tar ett tag...

Förälskelse är så förbannat underbart. Det är verkligen meningen med livet! No doubt! Att vara kär långt bortom all rationalitet och att nån annan känner likadant mot dig...

"The greatest thing you'll ever learn is just to love and be loved in return..." /Moulin Rouge

Så sant så sant...

Men man ska inte leta. Dödssynd. Det går garanterat åt helvete om man letar. Man ska bara vara, om än hur svårt, och rätt som det är så står hon där...

Menmen, dags för skönhetssömn. Nationella i Engelska imorgon 8:30. Ska ringa och tacka ja till sommarjobbet innan det också. Ledare på träningsläger för barn. Konfirmandflashbacks någon?

Puss och kram på er mina älskade vänner! Jag vet att jag säger det för sällan, men ni är viktigare än ni tror!

Yargh me scurvy pirates!

Jag vette faen vad som är med mig egenligen. Hela mitt liv är ett stort mysterium, jag har inte koll på det för fem öre. På gott och ont måste jag säga! Ibland är det skönt att bara kunna surfa och släppa taget, låta det bli som det blir på nåt sätt. Å andra sidan kan det vara fruktansvärt obehagligt att tappa greppet och inte veta vart saker och ting är på väg.

Just nu känner jag att jag skiter i vart jag är på väg. Jag går min gång som jag påbörjat. Håller kursen. Ser var jag hamnar och försöker ha lite kul på vägen.

För att byta ämne helt så ska jag härmed ta upp en disskussion om ett väldigt hett ämne i min livssituation i regel: nämligen sex!

Har haft sex en gång i år, "bara". Men ironiskt nog känner jag inte den där abstinensen jag hade förra året. Klart man är lite mer på än vanligt, men det är samtidigt inget jag lider av. Jag skulle ju inte tacka nej såklart, men det är nån miffad balans som jag inte riktigt förstår mig på...

Just nu vill jag bara mysa med nån, gärna hångla lite. Men det känns samtidigt lite snett, eftersom jag vet vad jag vill egentligen... Jag vill har nån jag kan bry mig om totalt och som bryr sig om mig lika mycket. Nån man åker och träffar trots att man bara kommer hinna umgås i trettio minuter, nån som får en att bryta alla rationella tankegångar, nån man är kär i helt enkelt, och som är kär tillbaka... Det är fan det som gör livet värt att leva. Vetskapen om att snart träffar man nån och DÅ blir allt bra...

Sex är vackert sägs det. Sex är det fiiinaste som finns mellan två människor. Vet inte om jag riktigt håller med. Jag kan erkänna att sex inte är detsamma med nån man är kär i som med någon man inte är det. Men jag är för kk-förhållanden!

Ett kk-förhållande är inte så dramatiskt som det låter. Jag ser det som en relation då man bara tar steget längre. Mitt ideal-kk-förhållande skulle vara någon av mina vänner, som jag litar på fullständigt, och som jag vet att jag inte kommer få några känslor för. Många man diskuterar sånt här med säger att "men det skulle kännas så konstigt mellan oss...". Det är fel. Det behöver det inte alls göra. Utgår man från att det kommer göra det, så kommer det självklart att göra det. Men om man går in i förhållandet i stil med "okej, vi är jättebra kompisar, nu ska vi ha lite skönt med varandra också utan att det påverkar nånting", så blir det så. Vad är det egentligen som skulle kunna förstöra förhållandet? Det är ju inte som om man har skrivit värsta avtalet eller så. Man har bara myst lite mer än vanligt!

Jag har slutat leta efter kk-förhållanden. Jag skulle förmodligen inte tacka nej om jag blev erbjuden, men efter att ha rekat lite smått så visade det sig att typ alla jag frågade var oskulder. De är i regel inte så sugna på att bli av med oskulden i ett kk-förhållande, men som sagt, i regel...

Av någon anledning tycker jag det är jättekul att prata om såna här frågor... Vet inte varför.

Jag kan återkomma med "Lasse pratar om sex Part II" vid tillfälle =)

Until then, enjoy your life, and may the force be with you!


PS. Jag tycker att det är jättekul när folk kommenterar =) Så kommentera gärna järnet på allt jag skiver! Om vi vill/orkar vill säga =)

Regn är vackert. Det är så skönt.

Jag gick hem från skolan idag, stötte på en vän. När vi hade pratat klart så började det regna. Ganska friskt.

Blev bara blötare och blötare, och det var så skönt! Som att lägga själen under kranen och spola bort allt fult och obehagligt. Jag gick på bron, vände ansiktet mot vinden och bara njöt av regnet piskandes mig i ansiktet. Jag skrattade och njöt av musiken i mina öron.

Jag är på väg tillbaka till livet igen. Jag är inte där än, men ge mig lite tid och lite kärlek så är jag där när som helst.

Nu har vi gått igenom och städat hela jävla huset. Känns ganska skönt. Nu är det rent och fint.

Jag tror jag kommer övergå i att bli lovesick. Det är fan inte bra. Men det känns som att jag har lärt mig mer disciplin, så jag kommer klara mig.

Jag känner mig tom på nåt sätt. Men inte den grå tomheten som har präglat tiden sen i somras, den är lite mer uppfylld av glädje. Det ser ljust ut.

Har faktiskt inte så mycket att skriva om just nu.

Fyller ut så smått med diverse som kan tänkas intressant =) Snart kanske jag hittar nån vacker dam att skriva om, men tills dess får ni stå ut.

Känns lite konstigt att blogga nu. Har liksom ingenting kvar som bara väntar på att brista ut ur mig. Nu har du sagt nej och det känns skönt att slippa all ångest. Det blev istället en enda stor smäll som jag kan ta mig igenom. 

För er i NVCO kan jag säga att ΔP är samma nu som den hade varit om jag fått vänta men nu är impulsen högre

(Δt lägre). =P

Jag vet, nerdalert, men vad gör man.

Jag ser inte mina vänner lika bra när jag håller på med känslor... Det är synd. Nu ska ni få min fulla uppmärksamhet! Tack för att ni finns allihopa!