Inget grepp
Jag har inget riktigt grepp om mitt liv. Jag vet inte varför, men jag är inne i en sån där känslolös fas igen.
Jag vill ta mitt körkort, samtidigt så bryr jag mig inte. Jag ska jobba nu, men känner ingen power inför det heller. Jag känner mig fruktansvärt omotiverad till precis allting. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv...
Jag antar att jag kommer struttla på som vanligt. Låta livet gå sin lilla gång. Men det känns som att jag måste stänga av datorn och excersera lite feng-shui, eller vafan det nu heter. Kontentan är att jag ska eliminera mina "måsten", saker som jag tagit på mig och/eller borde göra.
Det verkar som om en person är intresserad av mig. Det känns läskigt. Jag är inte redo...
I lördags skulle vi ha firat ett år. Kändes väldigt tomt just då. Hade förvisso mina konfirmander att tänka på, men under mina lediga stunder var det ganska jobbigt... Jag försöker att inte tänka på dig, men det är inte så lätt alltid. Ibland går det jättebra, ibland inte.
Känslor är överskattade för mig just nu. Jag behöver mysa. Jag behöver befria mitt sinne. Det känns som ett tjockt lager av damm ligger runt min hjärna och hindrar mig från att tänka klart. Jag får liksom inte lika kraftiga intryck längre. Det mesta som träffar mig möter likgiltighet, och det skrämmer mig.
Egentligen vet jag inte varför jag gnäller så mycket som jag gör. Jag har verkligen ingenting att klaga på. Jag är nyss fyllda 18, har snart körkort, 20,0 i snitt, gott om pengar sparade till sommaren, hur många vänner som helst... Och så måste jag fokusera på det negativa. Typiskt mig...
Puss
PS. Läser du fortfarande?
Jag vill ta mitt körkort, samtidigt så bryr jag mig inte. Jag ska jobba nu, men känner ingen power inför det heller. Jag känner mig fruktansvärt omotiverad till precis allting. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv...
Jag antar att jag kommer struttla på som vanligt. Låta livet gå sin lilla gång. Men det känns som att jag måste stänga av datorn och excersera lite feng-shui, eller vafan det nu heter. Kontentan är att jag ska eliminera mina "måsten", saker som jag tagit på mig och/eller borde göra.
Det verkar som om en person är intresserad av mig. Det känns läskigt. Jag är inte redo...
I lördags skulle vi ha firat ett år. Kändes väldigt tomt just då. Hade förvisso mina konfirmander att tänka på, men under mina lediga stunder var det ganska jobbigt... Jag försöker att inte tänka på dig, men det är inte så lätt alltid. Ibland går det jättebra, ibland inte.
Känslor är överskattade för mig just nu. Jag behöver mysa. Jag behöver befria mitt sinne. Det känns som ett tjockt lager av damm ligger runt min hjärna och hindrar mig från att tänka klart. Jag får liksom inte lika kraftiga intryck längre. Det mesta som träffar mig möter likgiltighet, och det skrämmer mig.
Egentligen vet jag inte varför jag gnäller så mycket som jag gör. Jag har verkligen ingenting att klaga på. Jag är nyss fyllda 18, har snart körkort, 20,0 i snitt, gott om pengar sparade till sommaren, hur många vänner som helst... Och så måste jag fokusera på det negativa. Typiskt mig...
Puss
PS. Läser du fortfarande?
Kommentarer
Postat av: Baby Mania
Baby, du är som jag. Vi analyserar sönder saker och fokuserar på det negativa. I alla fall just nu, prommenera snart igen. Basta.
Postat av: AD
Don't worry, be happy.
(vet att det inte hjälper, men ändå)
Hör av dig om du vill hitta på något någon dag och tänka på annat.
Trackback
