Veritas vincit

NEEEEJ! JAG ÄR DUM I HUVET!

Jag hade ett jättelångt bra inlägg och så lyckas jag fucka bort det!

GUUD VA JAG KÄNNER MIG VÄRDELÖS JUST NU!

Började skriva när jag kom hem, somnade med datan i knät, vaknade fyra timmar senare av att datan dunkar i golvet. Sover vidare, tar upp datan och fortsätter skriva, glömmer sätta i sladden och allt försvinner. CP-LASSE!

Jag får väl försöka sammanfatta lite kort...

Jag hade en mardröm inatt... Drömde att du berättade om alla du haft sex med under den här tiden, varav den första var två dagar efter... Jag vaknade i panik med rusande puls... Somna gråtandes är en sak, vakna är en annan... Brukar egentligen inte få ångestattacker...

Hur stor att sannolikheten att mitt ex sitter på samma buss? Hon såg inte alls lycklig ut... Inte konstigt, hon såg mig gå på bussen med dig...

Jag är säker igen. De här dagarna av plötslig osäkerhet är över. Jag vill ha dig. Över allt annat. Vetskapen att du känner även det minsta för mig är det som får mig att orka fortsätta vänta. Trots dessa enorma plågor jag går igenom just nu.

Jag mår inte bra, jag mår inte bra.

Vågar jag fira valborg med dig eller kommer jag bara fucka upp hela stämningen precis som igår. Ett skräckslaget emo-fyllo... Jag känner mig värdelös... Kommer du hångla med nån? I så fall vill jag ens vara i närheten...

Jag mår så obeskrivligt dåligt av att se/föreställa dig med andra. På ett sätt vill jag veta om "allt som har hänt emellan" som du sa igår. Så jag slipper fundera på det, samtidigt som jag gärna är lyckligt ovetandes...

Jag vet inte om du fortfarande strular med folk... Eller om du inte gör det medans du funderar... Om det sista gäller vill jag nog veta det... Då skulle jag kunna slappna av... Om du vill säga såklart, jag kräver ingenting av dig. Ingenting alls...

Egentligen så kan jag ju inte ens kräva att du inte håller på med andra, du har ju egentligen inga förpliktelser mot mig. Å andra sidan kan man ju se det som att vi är "på-g" igen, och det vore jobbigt med en repris på ett annat förhållande som slutade i smärta innan det hade börjat...

Jag vill bara vara med dig... Du är det jag lever för! Du är mitt allt... Och oavsett vad jag gör så pressar jag dig... Jag är livrädd för att du i skräck kommer att skjuta ifrån allt som har med mig att göra...

Av någon anledning känns det som att loppet är kört... Snälla du, säg att det inte är det! Just nu känns allt som en lång och plågofylld resa ner mot botten... Hoppet får mig att stå kvar, och vänta...

Jag glömde en grej. En annan grej min mor sa var att hon har aldrig sett mig må så dåligt som i somras... Hon vill inte se mig sån igen. Men jag står fast vid att vi båda har förändrats till det bättre, jag kommer inte behöva må dåligt! Jag mår bara dåligt nu... Sen kommer det inte behövas...

Jag tror vi behöver prata mer. Jag behöver få vissa signaler för att överhuvudtaget kunna slappna av just nu. Jag lider!

Lika mycket underbar som du är, lika ont gör det att se dig med andra...

FY FAN VAD JAG TJATAR!

Jag är fan helt jävla världelös. Går här och emo-ar mig över nåt jag inte har någon som helst kontroll över! Jag känner mig totalt jävla maktlös!

Jag ska sluta upprepa samma jävla grejer om och om och om igen! Du vet ju vad jag vill. Jag vill bara veta om just den lilla saken... Ifall du fortfarande håller på med folk... Svaret på den frågan skulle antingen lätta mitt hjärta enormt eller knyta fast lidandet ordentligt. Men jag måste få veta...

Kan inte du komma hit... Jag vill ha dig nära mig... Jag mår så dåligt just nu, och du är den enda som kan få mig att må bättre...

Kan inte vem som helst bara komma hit och ge mig en kram, eller ringa, eller vad fan som helst... Jag har inte mått så här dåligt sen du gjorde slut...

Du kan väl ringa...? Snälla...?