En vis man
Jag borde verkligen sova nu, men en gång om dagen är det sagt.
Hade liten filmkväll ish hemma hos mig idag. Piteådam med kusin samt två vänner. Det var jättetrevligt! Kul att träffa folk igen. När vi sedan skulle avrunda så valde jag att följa herrn som bor i Glömsta igenom skogen hem till honom så han slapp ta omvägen via centrum, tämligen onödigt. Hur det nu var så lyckades vi glida in på min livssituation. Han är en väldigt vis och klok ung man. Han hade väldigt bra tankar och åsikter som var helt opartiska, eftersom han inte ens vet vem du är. Det känns riktigt skönt att ha bollat detta med honom, så nu är jag nog mer förberedd på att ses och prata imorgon.
Vi såg en liten röd bil som körde runt som en galning i Glömstaområdet. Säkert påverkad på nåt sätt, det verkade nästan som om att han förföljde oss. Att cykla hem sen är bland det läskigaste jag har gjort!
Nu saknar jag dig sådär igen. Tycker du kan vara här.
Nu börjar mitt huvud spinna igång i ett härligt virrvarr. Hoppas vi kan trassla ut en del imorgon, men jag vet inte hur mycket du har kommit fram till... Sanningen att säga så skrämmer tanken mig.
Jag är mest rädd nuförtiden, rädd och neggo. Jag känner mig som en riktig fegis...
Nånstans utgår jag ifrån att du inte kommer vilja/våga försöka igen. Känns ju lite mobbat såklart, men samtidigt är det ju bra att inte ha för höga förhoppningar...
Puss
