Efter promenaden

Fan det är som att man börjat leva igen. Man börjar tänka igen och njuta av vädret och himlen som man gjorde förr. Jag är återuppväckt, och det är skönt.

Var på promenad med vår vän. Min uppfattning om henne har förändrats sen i somras. Jag höll henne ansvarig för din rökning förut, vilket jag nu insett var smärre felaktigt. Vi kom faktiskt fram till att hela min anti-rökningskampanj i somras faktiskt inte hade någon annan effekt än skada på vårt förhållande. Hon är en bra tjej, inget snack om saken.

Det är massa såna saker jag har lärt mig. Småsaker man insett i efterhand. Sånt som gör att jag känner starkare att det är värt att försöka igen. Jag har lappat till några av mina gamla brister, och jag är övertygad om att du har det.

Jag vill ha ett Ja. Varken ett "nja" eller "ja, MEN". Om men'et kommer så är du inte säker. Det enda som kommer hända då är att jag kommer bli otroligt sårad igen. Ska vi försöka igen så ska båda ge minst 100%, och det är jag villig att göra. Även ifall det går i backen så tänker jag satsa allt. Det är du värd, jag hoppas jag är det.

Jag har funderat lite på vad nästa steg ska bli. Min planering sträcker sig inte längre än att du kommer hem ifrån Paris. Jag antar att jag få anpassa mig till situationen då och se vad du säger. Om vi ska träffas, eller bara prata på msn. Jag vet inte om jag vågar ta upp detta, jag vill ju inte tjata eftersom jag lovat dig all tid. Samtidigt vill jag inget annat än veta... Jag saknar dig!

Hoppas att det löser sig till det bättre. Våren är här. Pånyttfödelsens månad. Det är här det gamla slutar och det nya tar sin början. Hoppas att de åtta månadernas kvävda lidande kan sluta här och vi inleda något nytt. Du och jag. Hoppas det blir tillsammans.

Jag är rädd för att skrämma bort dig med mina känslor...

Somethin' Stupid - Frank & Nancy Sinatra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0