Veritas vincit

Nu är det rörigt. Nu är det riktigt rörigt. Men jag känner mig inte särskilt stressad. Har bara ångest för att jag inte gör det jag borde.

Har TRE och inte mindre än TRE franskaprov denna vecka. Galet. Det enda kritiska är skrivdelen, måste plugga på mina verbformer och formuleringar. Mitt MVG hänger på det...

Lite läskigt, jag tänker inte på dig lika ofta nuförtiden. Kan bero på att jag har så vansinnigt mycket att göra. Iofs är det lite skönt på nått plan...

Mitt förra inlägg blev visst lite som en dikt. Känns ju nästan lite vackert. Men inte lika vackert som du!

Du anar inte hur skönt och rogivande det är att vi faktiskt umgås trots denna press emellan oss. Jag tror att det är HUR nyttigt som helst! Att vi på nåt sätt får "lära känna" varandra igen. Sen dämpar det min ångest otroligt. Bara att få vara nära dig med jämna mellanrum, men också känna att det händer nåt. Att du inte glömt bort mig...

Varför ska jag behöva vara så vansinnigt rädd hela tiden? Jag blir ju knäpp! ÅÅH! Orka...

Vi behöver prata ut du och jag. Men, som sagt, jag är rädd för vad du har att säga...